Senast jag glömde låsa och kom hem en sen kväll var det översvämning i tre rum för att vattenkranen i köket stod på full sprutt. Det var ett himla ståhej och jag fick tillkalla hjälp för att tämja vattenmassorna. Vid samma tillfälle försvann två kokosnötter från min diskbänk. Mysteriet är ännu olöst och diskuteras på lunchrasterna.

Efter bussresan höll vi kontakten med sms. Det fortsatte att vara trevligt men hon började önska presenter, vilket jag först endast trodde var på skoj. När jag berättade att jag skulle börja jobba på mejeri sa hon att hon älskade mjölk och att jag borde ta med till henne. När vi väl skulle ses i hennes hus i Lushoto tog jag i brist på mjölk med mig yoghurt och gav till henne samt kakor (de sydafrikanska höjdarna). Hon och hennes två vänner var inte särskilt talföra och efter ungefär en kvarts samtal på halvfart föreslog Joyce att hon kunde följa med mig tillbaka till byn. Det hela liknade alltså mest en överlämning av varor och det kändes mycket märkligt. "Nåväl", tänkte jag och åkte hem igen. Dagen efter rågades mitt mått när hon skrev i sms att hennes telefon försvunnit och att hon inte hade pengar till en ny. "What am I gonna do my friend? "I don't have a single cent" Det antyddes att jag skulle köpa en ny och då blev den redan märkliga kontakten olustig på riktigt. Vänligt men bestämt talade jag om att hon därmed hört det sista från mig.