Det ovissa livet i en gated community

På tredje våningen i ett modernt hus bor jag, i det inhägnade fabriksområdet vid Tanga Fresh, som tillverkar mjölkprodukter, 5 kilometer väster om Tanga centrum. Utanför finns alléer av kokospalmer och papajabuskar. Vi bjuds på frukost och lunch i kantinen och på eftermiddagen bär man över middag till oss upp på våra rum. "Vi" är jag och de två jordbruksstuderande holländare som bor bredvid och som jag delar kök, badrum, TV och balkong med. Igårkväll for vi ut i den Tanganska natten och slog oss ned på en servering vid havet med näsorna vända mot Asien. Vi diskuterade allt mellan kalv och kviga och det blev en riktigt trevlig kväll! Men holländska alltså, vilket språk...

På måndag får jag se om det blir någon praktik för mig här på mejeriet eller inte. Migrationsmyndigheten är lite krångliga och de kanske kräver av mig att jag har det där dyra studentvisumet. Med några väl avvägda formuleringar och kanske några hundratusen shilling under bordet för att få tjänstemannen på gott humör hoppas jag att det ska kunna gå vägen. En käpp i det redan litet ovala hjulet är, som lök på laxen, dock en viss person på SEKUCo som aldrig tycks få tummen ur och skicka det alldeles nödvändiga brev jag väntat på i så många dagar. Detta trots flera löften. Det man lovar, det ska man hålla, tycker jag, och det gör inte han. Min hudfärg övergår så sakteliga åt det röda hållet och i min panna börjar det växa ut horn. Snart är det Hin onde själv i egen hög person han har i andra änden av telefonen.

Två kvinnor städar våra rum dagligen. De diskar disken, spolar ren duschen, skrubbar toalett och handfat, bäddar våra sängar, moppar våra golv. Det svider i hela kroppen när en av de stackars kvinnorna bäddar min säng medan jag sitter på en stol i samma rum och tittar på. Jag erbjuder mig att själv bädda sängen men hon säger nej. "Mimi ni dada yako", "jag är din dada (ung. syster)". Eller när de får plocka tomma ölburkar från soffbordet som de stökiga, smårunda och i hyn mycket ljusa holländarna lämnat där kvällen innan. De blir uppassade likt två Transvaalska boer för hundra år sedan av svart tjänstefolk. Det är som att bevittna tortyr.

Då tänker jag på att...

Regeringens införande av de så kallade hushållsnära tjänsterna för några år sedan var ett steg i helt fel riktning. Liksom med uttjänt kärnbränsle bör man tala om en slutförvaring av sådana idéer. I de mörka tunnlarna djupt nere i Östhammars berggrund bör de kapslas in, tillsammans med uranium och plutonium. Dessa tunnlar skall sedan aldrig mer beträdas. Den stora utmaningen blir att utforma varningssymboler som även kommande generationer förstår:

"I dessa kamrar finns hälsovådliga idéer. Håll er borta från dem!"

Till Pappa

Idag nar jag satt och pratade med en annan larare, sa fragade han vad mina foraldrar jobbar med, och for er som inte vet vad min pappa jobbar med sa ar han drifttekniker och kollar sa att allt vatten ar ok i Harryda kommun. Iaf sa fick jag da forklara for herren som fragade att pappa kollar lite vatten och ser till sa att det inte ar smutsigt osv.

Da sager han, ah din pappa maste vara en valdigt valdigt viktig man, som har ett sa stort ansvar, for alla behover ju vatten.

Sa pappa, om du vill sa kan du komma hit, du har nog lite fans. =)

Engelskalarare nagon?

Har haft min forsta dag pa montessoriskolan. Dom hade sagt att jag skulle hjalpa till lite med engelskan, lasforstaelse, horforstaelse skriva lite och sa. Men nar jag kom dit idag sa var det bara att valja vilken undervisningsbok eleverna skulle fa och sen var det bara att kora.

Sjalv vet jag inte riktigt om jag skulle skratta eller grata. Tur att dom har en speciell grammatik lektion iaf sa det behover jag inte syssla med.

Sa hela dagen har jag blivit kallad mwalimu Matilda (eller typ matrida som folk har tror att jag heter) sa det ar val bara att vanja sig. Ska ha cirkus en timma lektion varje dag nu. Sa det ar bara att kora.

Annars sa trivs jag jattebra dit jag flyttat, sover gott blir vackt av Bob marley musik, har ingen riktig toalett eller dusch men far ata chapati och papaya till frukost. Sa helnojd tjej har =) Bor ocksa i ett omrade dar dte ligger en lawsschool sa massa unga studenter hanger i byn dar jag bor nu. Jattekul !

Pa skolan trivs jag jattebra alla har varit supersnalla, bade larare och elever. Jag far gott te och mandazi (tanzaniask brod) och ugali och bonor till lunch. Eftersom jag volontarar sa far jag maten gratis. Sa ingen nod pa mig, sen sa ar det nunnor som driver hela skolan sa jag far hanga med dom pa dagarna.

Nej nu har jag nog inte sa mycket mer att beratta Puss och kram !




Till Matilda

En fröken, så ung, från Landvetter,
hon ämnade sjunga duetter
för att öva sitt tal
Fann en man, knappt legal,
som nu ringer båd morgnar och nätter
Vår herre, så stilig, från Kenya
Han önskade så följa med na'
så han åkte med buss
för att ge hon en puss
men likväl får han vandra allena
En fröken, så ung, från Landvetter,
hon ämnade sjunga duetter
för att öva sitt tal
Fann en man, knappt legal,
som nu ringer båd morgnar och nätter

Vår herre, så stilig, från Kenya
Han önskade så följa med na'
så han åkte med buss
för att ge hon en puss
men likväl får han vandra allena

Kidnappning 2.0

Forra helgen sa hangde ju vi i Tanga, lite bad daligt med sol mest regn. Iaf sa traffade jag ju en kenyan i Dar es salaam och vi bytte nummer for jag tankte att gud sa bra att ha nagon man kan ova swahili med, oh eftersom att han bor sa langt bort sa behover han inte kidnappa mig.  Iaf sa namnde jag att jag skulle till Tanga

Vem tror ni satter sig pa en buss i 5 timmar och kommr till Tanga for att traffa mig?

Sa jag tykte lite synd om honom sa jag berattade vilken klubb vi hande pa pa fredagskvallen, men iaf dt slutar inte dar,

Vem ringer och vacker mig pa lordagen och kommer till hotllet for att saga hej da ?

Om jag lyckas spendra de rsterande 75 dagarna utan att bli kidnappad sa ar jag nojd.

Tanga and other happenings

I just realized that time has passed too quickly and that I've been a bad blogger. I can't say that we've been too busy, 'cause that's not the case, but there has been so much problems with the Internet access. I was thinking of writing about all our expriences tomorrow, friday, since it will be our last day at the university but I can't trust the Internet. So now, while there still is power in the campus area I'll try to write as much as possible about the latest things we've experienced.

Last  weekend, we went to Tanga - a city near the coast and only four hours by bus from Lushoto - to spend our free time there and to enjoy the sun and the beach. Because of the "Nyerere-day" last friday (a holiday day when celebrating the first president of Tanzania) we could leave on thursday already. It seems wrong to say it, 'cause I like the food in Tanzania and have no problem with eating the same things every day, but the best thing with Tanga, was actually the food. We ate pizza, pasta, vegetables, hamburger, garlic bread, ICE-CREAM... I really felt like a tourist, eating almost the same food as home, haha.
  Apart from the food, we experienced the fantastic Amboni Caves! It was so cool, we had a guide with us who showed us traces from animals in the rocks, told us about human activity in the cave system and that some people had used it as a place to hide during the colonization. Because of the rain, it was very slippery on the ground so we had to take every step very carefully, since it was so dark. Without a torch, it was completely black.
  Friday night, some of us went to a night club with three tanzanian guys, one of them we knew from Lushoto. We had a great time, the tanzanians are great dancers, thought we didn't always appreciate all the attention we got... Anyhow, we went to bed five o'clock in the morning and I missed breakfast. Before lunch, we went to see a "local doctor" in a village. Evelina told him about her problem with her back, and he put some black liquid on it. Caitlin questioned him about her life and future love, but he didn't seem to have so many answers to those kinds of questions. Then everyone of us got some small stones and we were supposed to tell them about our problems, whispering. After that, we put them in a boul with ashes, and the "doctor" put a sheet over his head, leaned over the boul and the smoke that rised from it, and made some strange noises. Since he only understood Kiswahili, the man from the hotel who had helped us finding this "doctor", translated everything he said into English. Before we left, the "doctor" wanted Evelina to buy some medicin to heal her back (eggs, a hen and something more) but we only thanked him, paid him for his help and left.
 Except from these happenings, we spent some time at the beach and in town. On our way back to Lushoto, sunday afternoon, the bus was really crowded and when we only had one hour left we had to stop in Mombo because of some trouble with the bus. Because of this and all the stops we had to do along the road to fill the bus with more people, the journey took six hours instead of four. We were pretty tired when we arrived sunday evening and happy to see that the ladies in the kitchen had prepared dinner for us!


This week we've had lots of free time. Too much, I think. On Monday we had no lessons because we were supposed to prepare for the exams. We did, but we also washed our clothes (most of us had a mountain of dirty clothes in our room) and enjoyed the sun (last week it was raining every day in Lushoto...). Tuesday, we had the writing test and after that some of us walked to Lushoto, bought some Snickers and fruit and went back to SEKUCo again (16 kilometres, wohoo!). Yesterday (Wednesday) we had the oral test (which was pretty basic, we got interviewed by our teacher Esther one by one. She asked us to present ourselves and tell about our stay in Tanzania, what we liked and what we didn't like). Then Emma, me and Turid went for a walk and we met two students called Emanuel and Innocent who were really nice. We talked about and discussed many things, for instance about higher education in Tanzania. In Sweden it's common to start working after finishing an education of three years in university. Here in Tanzania, it is almost a must to take a master directly after finishing a candidate-programme, since the job opportunities are very few. This is probably one of the reasons for why many parents can't afford letting their children go to school - even if primary school is free (secondary is not), the parents know that to get something our of their education, they have to continue with university studies and that costs a lot. And many parents need their children's help in the household. However, we had a great time with the students and ended up in Emanuel's place where he stays while studying, playing guitar and singing.

Today, Thursday, I've only been resting since I have a cold. And it's really bad timing to get sick now, since we'll leave school on Saturday for our working places!! We were told this monday where where we'll work, but we still don't know were to live. Haha, it's so typically African! I'm really happy and excited about my work, I will be at Irente Biodiversity Reserve and Irente Farm for six weeks, taking care of the forest and the trees, guiding people in the forest and maybe I can do some work in the farm. After that, I have one month of free time, doing whatever I want to do. I haven't decided yet which things I want to prioritate, but it would be fantastic to go on safari, to climb Kilimanjaro and to visit Zanzibar. I don't think there will be enough time to visit the south parts of Tanzania, because of the distance, but it would be great - to see something else than just the northen and the eastern part.

Now, it's time for dinner. There i so much more to tell, this was just a brief, short summary. I hope the power will last the whole evening so that I can publish some pictures later. I also hope this won't be the last you hear from me here, maybe I can get access to Internet in some way while working at Irente and travelling around Tanzania.

Tace care!
Tutaonana baadaye!



Lite uppdatering

Jag insag att bloggen inte blivit uppdaterad pa jattelange sa jag tar tag i saken !

Iaf sa ar dt nagon speiell helgdag den har helgen. Sa imorgon ska vi aka till Tanga, dar vi hoppas pa sol och bad oh att det inte ska regna lika myket som i Lushoto. FAst jag kollade precis pa yr, oh det ser ju inte alltfor ljust ut.

Annars sa halle vi pa och oroar oss for vara praktikplatser eftersom ingenting riktigt ar bestamt an.

NAsta vecka sa ar det exams har och da ar vi fardiga med var tid pa Sekuco, kanns bra att fa paborja nagot nytt, tror dom flesta vill ut pa nya aventyr vid det har laget.

Nu har jag inte sa mycket mer att beratta mer an att jag hoppas pa att fa ata lite annan mat i helgen. Jag har officiellt trottnat pa ris, kan nog aligt saga att jag hatar ris.


allt vi visste...

Min barndom är officiellt förstörd (och jag delar denna känsla med flera). Det visar sig nämligen att banan, gurka, paprika, tomat och melon är bär.

Community work with the mamas!!


Matilda och Anthony bar tra!

Antohny kastar tra i hogen.

Jag ikladd kanga och med tra pa huvudet och ett leende pa lapparna.

Med vara nya van!

Pumzika. breakiii!

Hangar med the mamas! Mycket skratt och gladje!

Glada tjejer!!!

Vi har haft en mycket fin dag med the mamas. Vi har arbetat hart men ocksa pumzikat med jamna mellanrum, alltsa vila. Det ar najs! Imorgon ska vi pa hajk med var larare i ekoturism. Det blir nog najs!

Kwa heri!!
/Emma



Bagamoyo i bilder


Steppare + en norsk tjej


En norsk gospelkor som sjong lite for manga latar...


En afrikansk kor fran Dar es Salaam


Folk som spontant gick upp och dansade nar ett band spelade (och ingen bad dem ga ner, i Sverige hade vakter sakert kommit och tagit ner dem).


Akrobater.




Vi fick en guidad tur till "stone town" och se bade ruiner och hus som an idag anvands till nagot.


Vi fragade vara guider varfor folk malar sina kycklingar rosa och da sa de att det ar for att de ska bli mindre attraktiva for rovfaglar...


Slang-uttryck, anvands mycket mer vid kusten an hemma i Lushoto - "mambo" ar ungefar "hur ar laget" och "poa" ar lite som "det ar cool".







Var modell bwana Ludvig.


Tre glada tjejer! (Linda, Emma & Matilda S).


Home made banana, is utan bakterier och milkshake som ar open 24 timmar?










Vara tour guides










Vi lag och solade och fick ovantat besok av getter och kor


Emma pa stranden.


Tutaonana baadaye!

/Emma & Martina

Foton fran skolan for ett par veckor sedan


Tva ganger har vi fatt i uppgift att gora mindre pjaser gruppvis. Har konverserar Matilda N och Carina (tjejen fran Tyskland som ocksa laser swahili pa SEKUCo) om vardagliga saker.


Matilda S koper maparachichi (avokados) av Evelina.


Formiddagsfika i cafeterian (ingefarakex och te).


Hemlangtan?

Under lordagen i Bagamoyo sa passade vi pa att besoka lite byggnader som anvandes under tiden man salde slavar. Bagamoyo var en mellanstad, efter bagamoyo sa skickades dom vidare till Zanzibar och darefter ut i resten av varlden. Vi fick ga en tour och se byggnader dar dom bodde, olika saker dom hade for att slavarna inte skulle rymma osv. Dock ar det inte alls lika dokumenterat som forintelsen, sa det var inte alls lika laskigt att hora om. FAst anda speciella platser att vistas pa.

Sen efter rundturen, sa blev det stranden ! Cirkus 37 grader och stralande sol, man kan ju inte precis klaga. Dock ar tidvattnet galet, sa vi fick ga hur angt som helst for att fa bada, och det var stenigt och mina tar ser inte sa gosiga ut idag, eftersom att jag snubblade over en sten och skrapade upp dom. Sen har vi mest hangt pa stranden, och smorjt in oss med solskyddsfaktor, en del har blivit branda (inte jag)

Sjukt att forsta att man ligger pa en strand den 1 Oktober. Och att det blir mer sol och bad fram tills i Januari.

Ingen hemlangtan alls fran min sida.


Rastakillar i Bagamoyo

HAr varit en sjukt grym stad. Det har varit en festival dar i helgen sa vi akte ditt och tittade lite. Sjalvklart fick vi ledigt fran skolan i fredags for att komma fram i nagorlunda tid.

Sa festivalen var val lite sadar, det var en norsk gospelkor som sjong, och vi var inte jatteimponerade, men festivalen var battre pa lordagen, dock ingenting som ar vart att namnas.

Sen har vi traffat massa rastaman, och dom ar spannande. Dom vill garna ha vita tjejer, och sa ar alla antingen jatte fulkla eller jattehoga, sa kommer dom och pratar och filosoferar om livet, dom vill garna ga och gora nagot valdigt speciellt med mig, som dom lovar att jag kommer tycka om jattemycket. MAn kan ju inte mycket annat an att bara skratta at dom. Sa jag blir nog inte jatteforvanad om jag blir kidnappad snart. Sen sa vissa man npratar med, da hinner man bara saga sitt namn, innan dom bertattar att dom vill gifta sig med en eller sager att dom alskar an. Helt sjuka i huvudet. Det varsta ar att det var ganska manga andra turister som var dar pa grund av festivalen och man undrar ju varfor vissa andra tjejer star kvar och pratar med dom sa lange och byter nummer.

Jag fattar ju verkligen inte varfor. JAg tycker mest att dom ar jobbiga sa jag sager mest basi(sluta pa swahili) och har darifran.

Jag lar nog inte gifta mig med en rastakille iaf, sa dar har vi ju eliminerat en del av den tanzanianska befolkningen.

barn

trodde aldrig jag skulle tröttna på de söta barnen men jag är faktiskt trött på de söta barnen. vill inte vara en attraktion längre. sluta titta och ge mig hamburgare

RSS 2.0