Hemma igen.

Nu är vi tillbaka i Sverige. Allting känns så grått, kallt och tyst. Jag undrar hur de som bestämde sig för att bo här egentligen tänkte. Jag vaknde vid halv 7 eftersom då ska det vara ljust, i alla fall i Tanzania då solen går upp kl 6. Här i Sverige tar det så långt som halv 9 innan det är ljust ute.

Just nu lyssnar jag på lite bongo flava eftersom jag redan har börjat sakna Tanzania. Tanzania är ett fantastiskt land på så många vis och det har både varit roligt, jobbigt och spännande att befinna sig där i 4 månaderna. Jag har lärt mig att man kan lära sig tycka om ris med bönor, att det är roligt att äta ugali med händerna(och mycket godare)och att tycka om att åka buss i flera timmar(för man alltid träffar någon rolig människa att prata med.)

På måndag kommer vi åter befinna oss på S:t Sigfrids igen för vår sista vecka tillsammans som Tanzaniagruppen. Sen blir det nya äventyr som väntar!


Mafia Island

Kan nog vara ett av de finaste stallena (Ni kan fa googla bilder sjalva) och dar har jag, Linda och Anthony befunnit oss i en vecka. Vi har solat, badat, snorklat, atit kokosnotter, annanas och druckit passionsjuice och atit fisk frukost lunch middag. Till och med sanna med huvudena kvar men jag har lart mig ! Vi har hunnit med att lasa en hel del bocker for Mafia ar verkligen inget feststalle utan man far vila upp sig ordentligt. Sa vi har blivit riktigt bra pa att gora ingenting.

Sen har vi fatt ga ut pa vandring och se Bushbabies(sota sma apor med jattestora ogon) atit den konstiga frukten som heter fenasi pa Swahili och Jackfruit pa engelska. Har aldrig sett nagon san innan. Och blivit jattebra kompisar med Mr Maremeta som ager lodgen dar vi bodde. Han var sa sot och ville garna hanga mes oss, och vi har manga fina citat fran honom (nagra nar han druckit nagra ol for mycket ocksa)

Och nu ar vi I dar es salaam, har precis atit lunch och jag har jattefina naglar nymanikerade for 25 kronor. Jag ar nojd aven fast det kittlades en del under fotterna ett tag.

Och imorgon bar det av till Moshi for Independence day, det fanns inga bussbiljetter idag. Sen far vi se vad som hander.

Puss och kram


Överallt, hela tiden


Mejeri ingen som bryr sig om





Kazi kwa bidii

I fyra veckor har vi (Turid och Martina) jobbat pa TAFORI, Tanzania Forestry Research Institute. Institutionen ar uppdelad i olika avdelningar, den i Lushoto heter Silvicultural Research Centre.
Ett av huvudsyfterna ar att ta reda pa vilka tradsorter som passar bast for plantering i just detta klimat. For att kunna ge bra rad bade till privatpersoner, staten och tradindustrier. Institutionen startades 1902 av tyskarna, sa haromkring i skogen finns det forsoksplantering i blandade aldrar, de aldsta ar over hundra ar, och det nyaste forsoksomradet planterade vi imorse, eucalyptus. Det finns olika asikter omhuruvida eucalyptus bor odlas har eller inte, eftersom den inte ar inhemsk, utan kommer fran Australien. Forutom att den inte ar en naturlig del i ekosystemet anser en del att de forbrukar for mycket vatten. Det finns over 500 arter av eucalyptus, med olika egenskaper. Den framsta anledningen att odla eucalyptus ar att de vaxer valdigt fort. Efter tva ar kan man anvanda dem till bransle och 6 ar kan man borja anvanda dem till timmer (vanlig avverkningsalder pa granskog ar 70 ar).

Centret har i Lushoto har over 20 anstallda, med olika utbildningsnivaer och arbetsuppgifter. Under var tid har vi fatt se och arbetat med olika saker. Mest tid har vi tillbringat med sjalva odlingen av tradplantorna. Vi har planterat sticklingar, rensat ogras, planterat sma trad i krukor samt planterad tradplantor pa hygget. Utover detta har vi fatt lyssna till en man som berattat om tradsjukdomar, skogsbrander och skadedjur samt om hur bade jagare, bonder och skogsbrukare utnyttjar och anvander sig av eld har. Vi har gjort ett besok i det s.k. herbariumet, samlingen av flera tusen olika vaxterarter. Bladen/blommorna forvaras mellan tidningspapper innan de identifieras. Darefter klistras de in i ett hafte och man anger namn, datum, plats, upphittare m.m. Pa kontorsomradet finns aven en stor samling av insekter som bl.a. innehaller de storsta grashoppor, fjarilar och skalbaggar vi nagonsin sett!

Idag ar var sista dag pa jobbet, just nu lanar vi internet pa jobbet for att kunna blogga. Ofta nar man fragar faltarbetarna vad de ska jobba med pa eftermiddagen, svarar de att de bara ska pumzika (vila). Da passar vi pa att lana datorn, skriva dagbok eller hanga med vara jobbarkompisar.

Nu nar vi lamnar TAFORI tar vi med oss mycket. Det ar intressant att jamfora med organisationer i Sverige, vi har traffat manga trevliga manniskor och lart oss mer om miljon och traden i Usambarabergen.

Vi hoppas pa att kunna skriva mer om upplevelser utanfor jobbet snart, nedan ses lite bilder fran var tid pa TAFORI.

 

Baadaye!

/Turid & Martina

Har rensar vi ogras fran de sma krukorna innan det ar dags att plantera.

Har ar ett av forsoksomradena som ligger i narheten av kontoret (olika sorters eucalyptus)

Vi blir visade samlingen av vaxter. De aldsta bladen vi fick se vad fran 1927 (samlingen borjade 1902).

Martina och var van och kollega Dismas fyller pa jord i nya krukor.

Turid klipper kvistar som ska bli till nya trad.

Vi fick besok.

Pumzika. Man tager vad man haver - fron och avokadoskal till att spela tre i rad med.

Turid planterar eucalyptus.

Smutsiga och trotta efter ett arbetspass i solen. Men nu ar vi fardigjobbade :P

 


Slutet pa larrarlivet

Imorgon har jag min sista dag som larare. Har precis kopt typ 50 klubbor av min favvokvinna som jag annars bara laddar pa telefonen hos. Hon fragade hur manga, och jag sa att jag ville ha hela pasen. Hon sitter nog fortfarande och skrattar och berattar for sina vanner om den konstiga vitingen som kopte hela pasen.

Annars da ?

Har hangt vid havet i Tanga i helgen, bara solat och badat och rakat dissa en immigration officer pa dansgolvet. Sa hoppas att det gar bra att forlanga vara visum nu, annars blir det lite jobbigt, och jag far komma hem nasta vecka.

Nasta vecka aker jag och Linda till Tanganyika sjon och badar lite, och kollar nog pa lite apor i nationalparken som ligger dar. Man far aka tag fran Dar es salaam, det tar cirka 3 dagar. En stracka. Men det ska nog ga bra.

Jag har ocka lart mig att baka brod, utan recept, pa gasolspis. Hemmafrulivet kan jag nog klara nu.

Och sa har jag klippt mitt har, alldeles sjalv. Sa frisoren jag traffar nar jag kommer hem lar ju ha lite att gora.

Sen har vi graduation pa Sekuco nu pa fredag och far fina intyg och grejer. Sen kan vi gora precis vad vi vill. Det ska bli roligt att fa resa runt och gora vad man vill.

Det var not allt for mig, Tack och godnatt


Hodi?

Kom hem till min lägenhet idag efter 10,5 timmar i fabriken och då ligger det en man på golvet framför soffbordet i någon slags östafrikansk variant av framstupa sidoläge. Inte nu igen!

Senast jag glömde låsa och kom hem en sen kväll var det översvämning i tre rum för att vattenkranen i köket stod på full sprutt. Det var ett himla ståhej och jag fick tillkalla hjälp för att tämja vattenmassorna. Vid samma tillfälle försvann två kokosnötter från min diskbänk. Mysteriet är ännu olöst och diskuteras på lunchrasterna.

Ja och idag låg det alltså en man på golvet framför TVn. Under sig hade han dynorna från soffan. Balkongdörren stod vidöppen och gardinerna fladdrade. På fåtöljen hängde en vit rock som jag kände igen från fabriken. Jag upptäckte till min förvåning att det var Godfrey som låg där, en av mellancheferna på mejeriet. Jobbar inte han? Nej tydligen inte.


När jag stängde ytterdörren vaknade han och mumlade något om att han bara ska sova 15 minuter till. När han återfick medvetandet hasade han in på toaletten och lämnade dörren öppen under tiden. Sedan förklarade han att han väntade på att en tankbil med mjölk från Kenya ska tömma sin tank vid fabriken och att han inte kan gå hem förrän det är klart. Tankbilen kommer två gånger i veckan och dess tank är stor.

Tankbilen

Här är förresten mitt hus.
Längst uppe till vänster bor jag.


...och min utsikt...


...och mjölk...


...och två av dem jag jobbar med varje dag och gör yoghurt tillsammans med.


De är trevliga, det är de verkligen och flitiga.

Nog! Nu lägger jag mig.
Fast var är frågan. Det ligger en man i min säng.

Jattesnigel

Idag har jag sett en snigel som var lika stor som min hand. Och jag blev inte ett dugg radd utan stannade bara och tog kort pa den.

Sen har jag ocksa fatt varldens karleksforklaring pa jobbet. Vi pratar vilka kandisar man skulle vilja vara som och en tjej staller sig upp och sager: Jag skulle vilja vara som var larare Matilda, for da skulle jag ocksa ha fint langt har, massa fina klader och prata fint pa engelska.

Jag vill typ adoptera hela min klass, dom ar sa sota allihopa.

Det här om pengar

Joyce, även du? Min tilltro gick på grund.

--------------------
Européer är rikare än tanzanier. Tanzanier vet att européer är rikare än tanzanier. Tanzanier vill bli rika som européer. Att lära känna en europé är kanske vägen till att bli rik? Då kanske man kan ta del av kakan? Som europé i Tanzania är det därför lätt att få "vänner" men svårt att få vänner. Hur ska man då som europé bära sig åt för att kunna skilja på en vän och en "vän"? Magkänslan såklart!

Men magkänslan, skulle det visa sig, den räcker inte till.

Jag träffade en så trevlig ung kvinna på bussen. Det var i oktober då allting grönskade (jo men nu är vi ju i Tanzania) Hon talade bättre engelska än de flesta och hon bjöd på potatiskrumelurer hennes vän köpte genom bussfönstret. Vi talade om Sverige och om Tanzania, om värme och om kalla nätter. Hon sov mot min axel i Usambarabergens skumpiga och kurviga vägar. Ett trevligt resesällskap! Att hon dessförinnan med en enkel, avmätt gest flyttat bort mig från fönsterplatsen för att själv inta den gjorde inte så mycket. Hon var ju trots allt trevlig. Av mina vänner fick hon smeknamnet Rihanna och det var på grund av utseendet.

Efter bussresan höll vi kontakten med sms. Det fortsatte att vara trevligt men hon började önska presenter, vilket jag först endast trodde var på skoj. När jag berättade att jag skulle börja jobba på mejeri sa hon att hon älskade mjölk och att jag borde ta med till henne. När vi väl skulle ses i hennes hus i Lushoto tog jag i brist på mjölk med mig yoghurt och gav till henne samt kakor (de sydafrikanska höjdarna). Hon och hennes två vänner var inte särskilt talföra och efter ungefär en kvarts samtal på halvfart föreslog Joyce att hon kunde följa med mig tillbaka till byn. Det hela liknade alltså mest en överlämning av varor och det kändes mycket märkligt. "Nåväl", tänkte jag och åkte hem igen. Dagen efter rågades mitt mått när hon skrev i sms att hennes telefon försvunnit och att hon inte hade pengar till en ny. "What am I gonna do my friend? "I don't have a single cent" Det antyddes att jag skulle köpa en ny och då blev den redan märkliga kontakten olustig på riktigt. Vänligt men bestämt talade jag om att hon därmed hört det sista från mig.

Inte heller denna gång rörde det sig om vänskap utan om "vänskap". Det fanns en annan avsikt. Hur ska jag efter detta någonsin kunna lite på tanzanier igen och tro att de vill vara mina vänner på riktigt?
--------------------

Joyce, jag trodde du var en karibisk lyxkryssare jag kunde mönstra på, men du visade dig vara en smutsig sovjetisk ubåt, ja en sådan som fäller sjunkbomber i östsvenska skärgårdar. Jag trodde vi seglade under samma flagg, var del av samma regatta, samma armada. Jag hade fel. ACK så fel!

Du försökte få mig på grund men med mitt sjökort navigerade jag förbi dem. Du trodde att jag var ett lämpligt byte men du hade fel. ACK så fel! Här får du en trasa att tvätta bort algerna med på ditt smutsiga periskop.

Skota seglen! Dreja bi! FÖRLIS, FÖRLIS!

Vänd aldrig åter.
Min hamn är stängd.

Varsta nagonsin

Att vara magsjuk i ett land dar ingen kan ta hand om en, och det ar stromavbrott. Har aldrig tyckt mer synd om mig sjalv, eller saknat nyponsoppa sa mycket. Inga filmer att kolla pa, och ingen som koper glass at en, jattehemskt. Idag ar jag iaf frisk, och ska pa brollop. PS. IDAG HAR JAG FATT KORA BIL I TANZANIA, FOR KILLEN JAG FICK SKJUTS AV TILL STAN INSISTERADE PA ATT JAG SKULLE KORA. HELT GALET !!!!

Drommar

I fredags natt sa dromde jag en helt fantastisk grej. Jag dromde att jag hade internetshoppat och att jag fick hamta ut paket =) Var en san grej dar man fick masa gratisprover med ocksa sa jag var jattelycklig i drommen nar jag fick oppna mitt paket.

Ojojoj ska internetshoppa nar jag kommer hem tror jag.

Pangani

Var vi och besokte i helgen, Jag, Evelina, Matilda och Anthony.  Pangani ligger pa kusten cirkus 2h fran Tanga.

Typ lugnaste stallet med finaste stranden. Och vi var i princip helt ensamma.

Sa sammanfattning:

Vi sov, badade, at mat, solade, badade, at, at karangas och avslutade helgen men cashewnotsglass. Alla var nojda.

Men antagligen far vi atervanda for att gor alite turistgrejer ocksa eftersom att det var sa fint.

Over and out !

Det ovissa livet i en gated community

På tredje våningen i ett modernt hus bor jag, i det inhägnade fabriksområdet vid Tanga Fresh, som tillverkar mjölkprodukter, 5 kilometer väster om Tanga centrum. Utanför finns alléer av kokospalmer och papajabuskar. Vi bjuds på frukost och lunch i kantinen och på eftermiddagen bär man över middag till oss upp på våra rum. "Vi" är jag och de två jordbruksstuderande holländare som bor bredvid och som jag delar kök, badrum, TV och balkong med. Igårkväll for vi ut i den Tanganska natten och slog oss ned på en servering vid havet med näsorna vända mot Asien. Vi diskuterade allt mellan kalv och kviga och det blev en riktigt trevlig kväll! Men holländska alltså, vilket språk...

På måndag får jag se om det blir någon praktik för mig här på mejeriet eller inte. Migrationsmyndigheten är lite krångliga och de kanske kräver av mig att jag har det där dyra studentvisumet. Med några väl avvägda formuleringar och kanske några hundratusen shilling under bordet för att få tjänstemannen på gott humör hoppas jag att det ska kunna gå vägen. En käpp i det redan litet ovala hjulet är, som lök på laxen, dock en viss person på SEKUCo som aldrig tycks få tummen ur och skicka det alldeles nödvändiga brev jag väntat på i så många dagar. Detta trots flera löften. Det man lovar, det ska man hålla, tycker jag, och det gör inte han. Min hudfärg övergår så sakteliga åt det röda hållet och i min panna börjar det växa ut horn. Snart är det Hin onde själv i egen hög person han har i andra änden av telefonen.

Två kvinnor städar våra rum dagligen. De diskar disken, spolar ren duschen, skrubbar toalett och handfat, bäddar våra sängar, moppar våra golv. Det svider i hela kroppen när en av de stackars kvinnorna bäddar min säng medan jag sitter på en stol i samma rum och tittar på. Jag erbjuder mig att själv bädda sängen men hon säger nej. "Mimi ni dada yako", "jag är din dada (ung. syster)". Eller när de får plocka tomma ölburkar från soffbordet som de stökiga, smårunda och i hyn mycket ljusa holländarna lämnat där kvällen innan. De blir uppassade likt två Transvaalska boer för hundra år sedan av svart tjänstefolk. Det är som att bevittna tortyr.

Då tänker jag på att...

Regeringens införande av de så kallade hushållsnära tjänsterna för några år sedan var ett steg i helt fel riktning. Liksom med uttjänt kärnbränsle bör man tala om en slutförvaring av sådana idéer. I de mörka tunnlarna djupt nere i Östhammars berggrund bör de kapslas in, tillsammans med uranium och plutonium. Dessa tunnlar skall sedan aldrig mer beträdas. Den stora utmaningen blir att utforma varningssymboler som även kommande generationer förstår:

"I dessa kamrar finns hälsovådliga idéer. Håll er borta från dem!"

Till Pappa

Idag nar jag satt och pratade med en annan larare, sa fragade han vad mina foraldrar jobbar med, och for er som inte vet vad min pappa jobbar med sa ar han drifttekniker och kollar sa att allt vatten ar ok i Harryda kommun. Iaf sa fick jag da forklara for herren som fragade att pappa kollar lite vatten och ser till sa att det inte ar smutsigt osv.

Da sager han, ah din pappa maste vara en valdigt valdigt viktig man, som har ett sa stort ansvar, for alla behover ju vatten.

Sa pappa, om du vill sa kan du komma hit, du har nog lite fans. =)

Engelskalarare nagon?

Har haft min forsta dag pa montessoriskolan. Dom hade sagt att jag skulle hjalpa till lite med engelskan, lasforstaelse, horforstaelse skriva lite och sa. Men nar jag kom dit idag sa var det bara att valja vilken undervisningsbok eleverna skulle fa och sen var det bara att kora.

Sjalv vet jag inte riktigt om jag skulle skratta eller grata. Tur att dom har en speciell grammatik lektion iaf sa det behover jag inte syssla med.

Sa hela dagen har jag blivit kallad mwalimu Matilda (eller typ matrida som folk har tror att jag heter) sa det ar val bara att vanja sig. Ska ha cirkus en timma lektion varje dag nu. Sa det ar bara att kora.

Annars sa trivs jag jattebra dit jag flyttat, sover gott blir vackt av Bob marley musik, har ingen riktig toalett eller dusch men far ata chapati och papaya till frukost. Sa helnojd tjej har =) Bor ocksa i ett omrade dar dte ligger en lawsschool sa massa unga studenter hanger i byn dar jag bor nu. Jattekul !

Pa skolan trivs jag jattebra alla har varit supersnalla, bade larare och elever. Jag far gott te och mandazi (tanzaniask brod) och ugali och bonor till lunch. Eftersom jag volontarar sa far jag maten gratis. Sa ingen nod pa mig, sen sa ar det nunnor som driver hela skolan sa jag far hanga med dom pa dagarna.

Nej nu har jag nog inte sa mycket mer att beratta Puss och kram !




RSS 2.0